{"id":576,"date":"2009-08-04T16:49:46","date_gmt":"2009-08-04T16:49:46","guid":{"rendered":"http:\/\/www.ukrainakids.se\/?p=576"},"modified":"2019-10-20T16:55:29","modified_gmt":"2019-10-20T16:55:29","slug":"my-journey-with-street-children-from-the-ukraine","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.ukrainakids.se\/en\/2009\/08\/04\/my-journey-with-street-children-from-the-ukraine\/","title":{"rendered":"My journey with street children from the Ukraine"},"content":{"rendered":"

Varf\u00f6r just Ukraina?<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Jag har denna sommaren (2009) f\u00e5tt \u00e4ran att tillbringa en hel del tid med gatubarn fr\u00e5n
Ukraina p\u00e5 ett l\u00e4ger h\u00e4r i sverige (L\u00e4ger) .<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rra \u00e5ret (2008)s\u00e5g jag till att barnen och alla ledare fick var sin Sverige tr\u00f6ja som en
rolig sak och f\u00f6r att kasta lite ljus \u00f6ver deras tillv\u00e5ro n\u00e4r dom var p\u00e5 l\u00e4ger i Sverige.
Jag fick veta i efterhand att barnen hade blivit s\u00e5 glada \u00f6ver denna ”simpla” g\u00e5va att
dom knappt ville ta av sig den f\u00f6r att f\u00e5 den tv\u00e4ttad.<\/p>\n\n\n\n

Sommaren 2009 f\u00e5r jag ett sms fr\u00e5n mina k\u00e4ra v\u00e4nner Ania och Andreas som h\u00e5ller i l\u00e4gret
h\u00e4r i Sverige och arbetar n\u00e4ra med Fadershuset i Ukraina. Sms:et som jag fick k\u00e4ndes
panik artat, det visade sig att all mat dom skulle f\u00e5 mer eller mindre hade uteblivit,
med knappt en vecka kvar till att barnen skulle komma v\u00e4djade dom till sina v\u00e4nner om
hj\u00e4lp.<\/p>\n\n\n\n

Jag k\u00e4nde\/trodde v\u00e4l som alla andra ” det l\u00f6ser sig ”. N\u00e5gra dagar senare n\u00e4r jag och min
minsta son hade vart ute p\u00e5 lite \u00e4ventyr s\u00e5 poppade gatubarnen upp i huvudet, jag kanske
borde se om jag kan hj\u00e4lpa till p\u00e5 n\u00e5got sett, jag fr\u00e5gade min son Lucas (3\u00e5r) ” skall vi
k\u00f6pa n\u00e5got till barnen”… som svar fick jag … vilka barn? … jag svarade… det
kommer massa barn hit och h\u00e4lsar p\u00e5 som inte har n\u00e5gonstans att bo.<\/p>\n\n\n\n

Efter lite f\u00f6rklaringar s\u00e5 \u00e5kte vi till aff\u00e4ren, v\u00e4l d\u00e4r inne s\u00e5 fr\u00e5gar jag Lucas vad vi
skulle k\u00f6pa, skall vi k\u00f6pa leksaker eller mat … l\u00e4nge satt han tyst i vagnen…
pappa…. barnen vill ha mat sa han och somnade i vagnen… vi l\u00e4mnade aff\u00e4ren med ett
par kassar mat.<\/p>\n\n\n\n

H\u00e4r b\u00f6rjar min resa med gatubarn fr\u00e5n Ukraina<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Forts. f\u00f6ljer … (2009-08-04)<\/em><\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r vi v\u00e4l komm fram till l\u00e4gret s\u00e5 visade det sig att det hade blivt lite f\u00f6rseningar s\u00e5 barnen var inte p\u00e5 plats.
Vi l\u00e4mnade maten hos ledarna som var d\u00e4r och f\u00f6rbredde ankomsten av barnen, lite l\u00e4tt besvikna \u00e5kte vi hem igen utan att f\u00e5 tr\u00e4ffa barnen.
Senare samma kv\u00e4ll s\u00e5 satt jag \u00e5terigen och t\u00e4nkte p\u00e5 barne, jag k\u00e4nde att jag m\u00e5ste i alla fall f\u00e5 tr\u00e4ffa dom en g\u00e5ng under l\u00e4gret, s\u00e5 jag best\u00e4mde mig att \u00e5ka upp igen dagen efter, jag viste d\u00e5 att dom skulle ha en gudstj\u00e4nst d\u00e4r dom tillsammans med kyrkan skulle v\u00e4lkommna barnen.<\/p>\n\n\n\n

Direkt efter m\u00f6tet begav vi oss tillbaka till l\u00e4ger lokalerna d\u00e4r det bj\u00f6ds p\u00e5 fika, n\u00e4r man satt d\u00e4r s\u00e5 k\u00e4ndes allt ganska overkligt f\u00f6r mig, h\u00e4r sitter jag tillsammans med 26 barn som levde p\u00e5 gatan och skall f\u00e5 bo h\u00e4r i sverige under 2,5 veckor.
Hela v\u00e4gen hem igen s\u00e5 kunde jag inte sl\u00e4ppa tanken p\u00e5 barnen, natten blev mer eller mindre utan s\u00f6mn.
Tankarna bara fl\u00f6g runt i huvudet ”Vad kan jag g\u00f6ra f\u00f6r att hj\u00e4lpa dessa barnen”. M\u00e5ste ju g\u00f6ran n\u00e5got, i alla fall under tiden som dom \u00e4r i Sverige.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rutom att jag jagade runt och ordnade lite gosaker till barnen s\u00e5 f\u00f6rs\u00f6kte jag tillbringa s\u00e5 mycket tid som m\u00f6jligt uppe p\u00e5 l\u00e4gret, detta var inte min tanke fr\u00e5n f\u00f6rsta b\u00f6rjan, utan jag hade bara t\u00e4nkt \u00e5ka upp en dag f\u00f6r att h\u00e4lsa p\u00e5 och sedan \u00e5terg\u00e5 till mitt liv och min semester.<\/p>\n\n\n\n

Dom kommande 2,5 vecka skulle rubba hela min v\u00e4rld och tankesett.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Forts. f\u00f6ljer … (2009-08-05)<\/em><\/p>\n\n\n\n

Jag f\u00f6rs\u00f6kte att bes\u00f6ka l\u00e4gret s\u00e5 fort det fanns en lucka, vissa dagar tog jag med mig min son Lucas som sparkade fotboll med dom mindre barnen, veckorna var fyllda med lek och \u00e4ventyr och \u00e4ven allvarliga stunder.
Det var en underbar k\u00e4nsla att f\u00e5 vara med och se hur en del barn utvecklades bara under s\u00e5 kort tid, fr\u00e5n att vara tysta och tillbaka dragna \u00f6ppnade dom sig, ett skratt var aldrig l\u00e5ngt borta.<\/p>\n\n\n\n

Sista helgen n\u00e4rmade sig och barnen hade utlovat en Ukrainsk fest med deras nationalr\u00e4tter och upptr\u00e4dande, n\u00e5got som jag s\u00e5g fram i mot.
Ett par dagar innan s\u00e5 fick jag bara en stark k\u00e4nsla att jag ville k\u00f6pa en g\u00e5va till en av tjejerna, en tjej som jag hade uppfattat v\u00e4ldigt tillbakadragen, k\u00e4ndes bara att jag m\u00e5ste ge henne n\u00e5got som hon kan ta med sig hem och minnas.<\/p>\n\n\n\n

Jag ringde till Ania och kollade om det var okej att jag k\u00f6pte en g\u00e5va till ett av barnen, t\u00e4nkte att det \u00e4r lika bra att kolla upp det innan man k\u00f6per n\u00e5got, annars kan det kan uppst\u00e5 svartsjuka mellan barnen och det ville jag verkligen inte.
Ania sa att det var helt okej om jag gjorde det.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r l\u00f6rdagen kom s\u00e5 \u00e5kte jag ner till stan f\u00f6r att leta efter en g\u00e5va som jag skulle ge till Dasha som hon kunde ta med sig hem. V\u00e4l nere p\u00e5 stan b\u00f6rjade jag springa mellan alla butikerna, jag t\u00e4nkte att \u201djag vet vad jag skall k\u00f6pa n\u00e4r jag ser det\u201d.
Normalt sett g\u00e5r jag till en butik och k\u00f6per det jag skall ha och har dom inte vad jag s\u00f6ker s\u00e5 \u00e5ker jag hem igen. Efter en tids letande s\u00e5 hade jag i alla fall best\u00e4mt mig f\u00f6r att k\u00f6pa ett smycke, nu g\u00e4llde det bara att hitta det\u2026 (jag vet vad jag skall k\u00f6pa n\u00e4r jag ser det).<\/p>\n\n\n\n

Jag gick fram och tillbaka fram och tillbaka mellan tv\u00e5 butiker och letade men hittade inget som jag k\u00e4nde att det h\u00e4r \u00e4r vad jag vill ge Dasha.
Efter en stund s\u00e5 best\u00e4mde jag mig f\u00f6r att g\u00e5 in en g\u00e5ng till i den andra butiken och om jag inte hittade n\u00e5got s\u00e5 skulle jag g\u00e5 vidare och se om jag hittade n\u00e5gra andra butiker som s\u00e5lde smycken.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r jag kommer in i butiken och gick fram till skyltf\u00f6nstret som jag s\u00e4kert st\u00e5tt framf\u00f6r minst 10 g\u00e5nger tidigare s\u00e5 h\u00e4ngde det ett silver smycke med ett kors i, det var som att det var det enda som fanns i hela skyltf\u00f6nstret.
D\u00e4r h\u00e4ngde det, det var ju det smycket som jag skulle k\u00f6pa, fattar inte hur jag hade kunnat missa det s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger, nedanf\u00f6r stod ett j\u00e4tte vackert smyckeskrin som passade perfekt till smycket. Jag fick allt inslaget i ett fint litet paket och nu var det lite stressigt till l\u00e4gret f\u00f6r festen skulle snart b\u00f6rja.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 festen bj\u00f6ds det p\u00e5 god mat och upptr\u00e4dande, barnen hade gjort en del drama och jag var riktigt imponerad av vad man kan s\u00e4ga utan att anv\u00e4nda ett enda ord. En del av dramat var riktigt r\u00f6rande, jag fick k\u00e4mpa f\u00f6r att h\u00e5lla t\u00e5rarna tillbaka.
Under festen s\u00e5 passade man p\u00e5 att tacka alla som hj\u00e4lpt till att f\u00e5 l\u00e4gret att fungera, alla som st\u00e4llt upp p\u00e5 ett eller annat sett.<\/p>\n\n\n\n

Festen b\u00f6rjade lida sig mot sitt slut och Ania ropade p\u00e5 mig, nu var det dags att l\u00e4mna \u00f6ver g\u00e5van till Dasha, jag hade tidigare bett Ania vara med s\u00e5 att hon kunde \u00f6vers\u00e4tta i med att Dasha talar bara ryska och det \u00e4r inget som jag kan idag.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 v\u00e4g upp till l\u00e4gret s\u00e5 hade jag stannat till vid en skogsgl\u00e4nta och skrivit ett kort brev till Dasha och f\u00f6rklarat varf\u00f6r hon f\u00e5r denna g\u00e5va. Jag ville att hon alltid skall veta att det finns n\u00e5gon som t\u00e4nker p\u00e5 henne och hoppas att hon m\u00e5r bra.
Vi gick lite avsides, Ania f\u00f6rklarade f\u00f6r Dasha att jag ville ge henne en g\u00e5va, jag r\u00e4ckte \u00f6ver paket medan Ania l\u00e4ste brevet som jag hade skrivit.
Dasha \u00f6ppnade paket mycket f\u00f6rsiktigt, det var n\u00e4stan om att hon inte ville att omslagspappret skulle g\u00e5 s\u00f6nder.
N\u00e4r hon f\u00e5r se det lilla smyckeskrinet s\u00e5 skiner hon upp, hon \u00f6ppnar skrinet och ser att det ligger ett litet paket inuti.
N\u00e4r Dasha har \u00f6ppnat paketet och ser smycket med korset s\u00e5 bara hon tittar p\u00e5 det och l\u00e4gger det bredvid sig, hon reser sig upp och g\u00e5r fram till mig och ger mig en h\u00e5rd kram.
Jag har aldrig sett n\u00e5gon uppskatta en present p\u00e5 detta viset som Dasha, man s\u00e5g det p\u00e5 hela henne hur glad hon blev.
Vi pratar lire grann f\u00f6r att sedan \u00e5terg\u00e5 till dom andra p\u00e5 festen, Dasha smyger sig undan och ner till dom andra tjejerna och jag stannar kvar och pratar med dom andra p\u00e5 festen.
Efter en stund kommer Dasha tillbaka och kommer fram till mig och ger mig en kram.
N\u00e4r hon sedan g\u00e5r iv\u00e4g igen s\u00e5 kommer Ania fram till mig och s\u00e4ger\u2026 du Patrik, jag tror inte du f\u00f6rst\u00e5r vad detta betyder f\u00f6r henne, hon har aldrig f\u00e5tt en s\u00e5dan fin g\u00e5va i hela sitt liv och kommer b\u00e4ra med sig den hela sitt liv.<\/p>\n\n\n\n

Senare s\u00e5 var det dags att \u00e5ka hem och jag sa hejd\u00e5 till barnen och alla ledarna och sj\u00e4lvklart Dasha, n\u00e4r jag sa hejd\u00e5 d\u00e5 s\u00e5 var det som att s\u00e4ga hejd\u00e5 till sitt egna barn utan att veta om man n\u00e5gonsin kommer att ses igen eller om det kommer att g\u00e5 bra f\u00f6r henne i livet, med t\u00e5rarna i halsen satte jag mig i bilen och b\u00f6rjade min f\u00e4rd.
Under festen hade jag k\u00f6pt en skiva som barnen spelat in, denna lyssnade jag p\u00e5 hela v\u00e4gen hem och hoppades att allt skulle g\u00e5 bra f\u00f6r barnen.<\/p>\n\n\n\n

Inom mig k\u00e4nde jag mig tom, \u00f6vergiven, orolig och r\u00e4dd.
En idag i skrivandes stund har jag sv\u00e5rt att h\u00e5lla tillbaka mina t\u00e5rar n\u00e4r jag t\u00e4nker p\u00e5 Dasha, det g\u00e5r inte en dag utan att jag t\u00e4nker p\u00e5 henne och undrar hur hon m\u00e5r. N\u00e4r jag somnar p\u00e5 kv\u00e4llen s\u00e5 ber jag till Gud att han skall ta hand om henne. K\u00e4nslan g\u00e5r inte riktigt att beskriva med ord men den \u00e4r tung att b\u00e4ra men samtidigt ger den mig styrka till att g\u00f6ra n\u00e5got \u00e5t saken. Jag vill inte l\u00e4ngre sitta tyst och stilla och tycka synd om barnen, jag vill g\u00f6ra n\u00e5got f\u00f6r att hj\u00e4lpa dom och f\u00f6rsta steget \u00e4r att starta denna sida som ganska snabbt blev ombett att bli en offentlig sida f\u00f6r gatubarn i Ukraina i samarbete med Fadershuset.<\/p>\n\n\n\n

Dessa 2,5 veckorna har v\u00e4nt min v\u00e4rld upp och ned, och \u00e4ndrat hela mitt tankes\u00e4tt. Jag \u00e4r riktigt glad att jag fick tillbringa dessa veckor med barnen och f\u00e5 l\u00e4ra k\u00e4nna dom.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Kram Patrik\n\n<\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Varf\u00f6r just Ukraina? Jag har denna sommaren (2009) f\u00e5tt \u00e4ran att tillbringa en hel del tid med gatubarn fr\u00e5nUkraina p\u00e5 ett l\u00e4ger h\u00e4r i sverige (L\u00e4ger) . F\u00f6rra \u00e5ret (2008)s\u00e5g jag till att barnen och alla ledare fick var sin Sverige tr\u00f6ja som enrolig sak och f\u00f6r att kasta lite ljus \u00f6ver deras tillv\u00e5ro n\u00e4r dom var p\u00e5 l\u00e4ger i Sverige.Jag fick veta i efterhand att barnen hade blivit s\u00e5 glada \u00f6ver denna ”simpla” g\u00e5va attdom knappt ville ta av sig den f\u00f6r att f\u00e5 den tv\u00e4ttad. Sommaren 2009 f\u00e5r jag ett sms fr\u00e5n mina k\u00e4ra v\u00e4nner Ania och Andreas som h\u00e5ller i l\u00e4greth\u00e4r i Sverige och arbetar n\u00e4ra med Fadershuset i Ukraina. Sms:et som jag fick k\u00e4ndespanik artat, det visade sig att all mat dom skulle f\u00e5 mer eller mindre hade uteblivit,med knappt en vecka kvar till att barnen skulle komma v\u00e4djade dom till sina v\u00e4nner omhj\u00e4lp. Jag k\u00e4nde\/trodde v\u00e4l som alla andra ” det l\u00f6ser sig ”. N\u00e5gra dagar senare n\u00e4r jag och minminsta son hade vart ute p\u00e5 lite \u00e4ventyr s\u00e5 poppade gatubarnen upp i huvudet, jag kanskeborde se om jag kan hj\u00e4lpa till p\u00e5 n\u00e5got sett, jag fr\u00e5gade min son Lucas (3\u00e5r) ” skall vik\u00f6pa n\u00e5got till barnen”… som svar fick jag … vilka barn? … jag svarade… detkommer massa barn hit och h\u00e4lsar p\u00e5 som inte har n\u00e5gonstans att bo. Efter lite f\u00f6rklaringar s\u00e5 \u00e5kte vi till aff\u00e4ren, v\u00e4l d\u00e4r inne s\u00e5 fr\u00e5gar jag Lucas vad viskulle k\u00f6pa, skall vi k\u00f6pa leksaker eller mat … l\u00e4nge satt han tyst i vagnen…pappa…. barnen vill ha mat sa han och somnade i vagnen… vi l\u00e4mnade aff\u00e4ren med ettpar kassar mat. H\u00e4r b\u00f6rjar min resa med gatubarn fr\u00e5n Ukraina Forts. f\u00f6ljer … (2009-08-04) N\u00e4r vi v\u00e4l komm fram till l\u00e4gret s\u00e5 visade det sig att det hade blivt lite f\u00f6rseningar s\u00e5 barnen var inte p\u00e5 plats.Vi l\u00e4mnade maten hos ledarna som var d\u00e4r och f\u00f6rbredde ankomsten av barnen, lite l\u00e4tt besvikna \u00e5kte vi hem igen utan att f\u00e5 tr\u00e4ffa barnen.Senare samma kv\u00e4ll s\u00e5 satt jag \u00e5terigen och t\u00e4nkte p\u00e5 barne, jag k\u00e4nde att jag m\u00e5ste i alla fall f\u00e5 tr\u00e4ffa dom en g\u00e5ng under l\u00e4gret, s\u00e5 jag best\u00e4mde mig att \u00e5ka upp igen dagen efter, jag viste d\u00e5 att dom skulle ha en gudstj\u00e4nst d\u00e4r dom tillsammans med kyrkan skulle v\u00e4lkommna barnen. Direkt efter m\u00f6tet begav vi oss tillbaka till l\u00e4ger lokalerna d\u00e4r det bj\u00f6ds p\u00e5 fika, n\u00e4r man satt d\u00e4r s\u00e5 k\u00e4ndes allt ganska overkligt f\u00f6r mig, h\u00e4r sitter jag tillsammans med 26 barn som levde p\u00e5 gatan och skall f\u00e5 bo h\u00e4r i sverige under 2,5 veckor.Hela v\u00e4gen hem igen s\u00e5 kunde jag inte sl\u00e4ppa tanken p\u00e5 barnen, natten blev mer eller mindre utan s\u00f6mn.Tankarna bara fl\u00f6g runt i huvudet ”Vad kan jag g\u00f6ra f\u00f6r att hj\u00e4lpa dessa barnen”. M\u00e5ste ju g\u00f6ran n\u00e5got, i alla fall under tiden som dom \u00e4r i Sverige. F\u00f6rutom att jag jagade runt och ordnade lite gosaker till barnen s\u00e5 f\u00f6rs\u00f6kte jag tillbringa s\u00e5 mycket tid som m\u00f6jligt uppe p\u00e5 l\u00e4gret, detta var inte min tanke fr\u00e5n f\u00f6rsta b\u00f6rjan, utan jag hade bara t\u00e4nkt \u00e5ka upp en dag f\u00f6r att h\u00e4lsa p\u00e5 och sedan \u00e5terg\u00e5 till mitt liv och min semester. Dom kommande 2,5 vecka skulle rubba hela min v\u00e4rld och tankesett. Forts. f\u00f6ljer … (2009-08-05) Jag f\u00f6rs\u00f6kte att bes\u00f6ka l\u00e4gret s\u00e5 fort det fanns en lucka, vissa dagar tog jag med mig min son Lucas som sparkade fotboll med dom mindre barnen, veckorna var fyllda med lek och \u00e4ventyr och \u00e4ven allvarliga stunder.Det var en underbar k\u00e4nsla att f\u00e5 vara med och se hur en del barn utvecklades bara under s\u00e5 kort tid, fr\u00e5n att vara tysta och tillbaka dragna \u00f6ppnade dom sig, ett skratt var aldrig l\u00e5ngt borta. Sista helgen n\u00e4rmade sig och barnen hade utlovat en Ukrainsk fest med deras nationalr\u00e4tter och upptr\u00e4dande, n\u00e5got som jag s\u00e5g fram i mot.Ett par dagar innan s\u00e5 fick jag bara en stark k\u00e4nsla att jag ville k\u00f6pa en g\u00e5va till en av tjejerna, en tjej som jag hade uppfattat v\u00e4ldigt tillbakadragen, k\u00e4ndes bara att jag m\u00e5ste ge henne n\u00e5got som hon kan ta med sig hem och minnas. Jag ringde till Ania och kollade om det var okej att jag k\u00f6pte en g\u00e5va till ett av barnen, t\u00e4nkte att det \u00e4r lika bra att kolla upp det innan man k\u00f6per n\u00e5got, annars kan det kan uppst\u00e5 svartsjuka mellan barnen och det ville jag verkligen inte.Ania sa att det var helt okej om jag gjorde det. N\u00e4r l\u00f6rdagen kom s\u00e5 \u00e5kte jag ner till stan f\u00f6r att leta efter en g\u00e5va som jag skulle ge till Dasha som hon kunde ta med sig hem. V\u00e4l nere p\u00e5 stan b\u00f6rjade jag springa mellan alla butikerna, jag t\u00e4nkte att \u201djag vet vad jag skall k\u00f6pa n\u00e4r jag ser det\u201d.Normalt sett g\u00e5r jag till en butik och k\u00f6per det jag skall ha och har dom inte vad jag s\u00f6ker s\u00e5 \u00e5ker jag hem igen. Efter en tids letande s\u00e5 hade jag i alla fall best\u00e4mt mig f\u00f6r att k\u00f6pa ett smycke, nu g\u00e4llde det bara att hitta det\u2026 (jag vet vad jag skall k\u00f6pa n\u00e4r jag ser det). Jag gick fram och tillbaka fram och tillbaka mellan tv\u00e5 butiker och letade men hittade inget som jag k\u00e4nde att det h\u00e4r \u00e4r vad jag vill ge Dasha.Efter en stund s\u00e5 best\u00e4mde jag mig f\u00f6r att g\u00e5 in en g\u00e5ng till i den andra butiken och om jag inte hittade n\u00e5got s\u00e5 skulle jag g\u00e5 vidare och se om jag hittade n\u00e5gra andra butiker som s\u00e5lde smycken. N\u00e4r jag kommer in i butiken och gick fram till skyltf\u00f6nstret som jag s\u00e4kert st\u00e5tt framf\u00f6r minst 10 g\u00e5nger tidigare s\u00e5 h\u00e4ngde det ett silver smycke med ett kors i, det var som att det var det enda som fanns i hela skyltf\u00f6nstret.D\u00e4r h\u00e4ngde det, det var ju det smycket som jag skulle k\u00f6pa, fattar inte hur jag hade kunnat missa det s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger, nedanf\u00f6r stod ett j\u00e4tte vackert smyckeskrin som passade perfekt till smycket. Jag fick allt inslaget i ett fint litet paket och nu var det lite stressigt till l\u00e4gret f\u00f6r festen skulle snart b\u00f6rja. P\u00e5 festen bj\u00f6ds det p\u00e5 god mat och upptr\u00e4dande, barnen hade gjort en del drama och jag var riktigt imponerad av vad man kan s\u00e4ga utan att anv\u00e4nda ett enda ord. En del av dramat var riktigt r\u00f6rande, jag fick k\u00e4mpa f\u00f6r att h\u00e5lla t\u00e5rarna tillbaka.Under festen s\u00e5 passade man p\u00e5 att tacka alla som hj\u00e4lpt till att f\u00e5 l\u00e4gret att fungera, alla som st\u00e4llt upp p\u00e5 ett eller annat sett. Festen b\u00f6rjade lida sig mot sitt slut och Ania ropade p\u00e5 mig, nu var det dags att l\u00e4mna \u00f6ver g\u00e5van till Dasha, jag hade tidigare bett Ania vara med s\u00e5 att hon kunde \u00f6vers\u00e4tta i med att Dasha talar bara ryska och det \u00e4r inget som jag kan idag. P\u00e5 v\u00e4g upp till l\u00e4gret s\u00e5 hade jag stannat till vid en skogsgl\u00e4nta och skrivit ett kort brev till Dasha och f\u00f6rklarat varf\u00f6r hon f\u00e5r denna g\u00e5va. Jag ville att hon alltid skall veta att det finns n\u00e5gon som t\u00e4nker p\u00e5 henne och hoppas att hon m\u00e5r bra.Vi gick lite avsides, Ania f\u00f6rklarade f\u00f6r Dasha att jag ville ge henne en g\u00e5va, jag r\u00e4ckte \u00f6ver paket medan Ania l\u00e4ste brevet som jag hade skrivit.Dasha \u00f6ppnade paket mycket f\u00f6rsiktigt, det var n\u00e4stan om att hon inte ville att omslagspappret skulle g\u00e5 s\u00f6nder.N\u00e4r hon f\u00e5r se det lilla smyckeskrinet s\u00e5 skiner hon upp, hon \u00f6ppnar skrinet och ser att det ligger ett litet paket inuti.N\u00e4r Dasha har \u00f6ppnat paketet och ser smycket med korset s\u00e5 bara hon tittar p\u00e5 det och l\u00e4gger det bredvid sig, hon reser sig upp och g\u00e5r fram till mig och ger mig en h\u00e5rd kram.Jag har aldrig sett n\u00e5gon uppskatta en present p\u00e5 detta viset som Dasha, man s\u00e5g det p\u00e5 hela henne hur glad hon blev.Vi pratar lire grann f\u00f6r att sedan \u00e5terg\u00e5 till dom andra p\u00e5 festen, Dasha smyger sig undan och ner till dom andra tjejerna och jag stannar kvar och pratar med dom andra p\u00e5 festen.Efter en stund kommer Dasha tillbaka och kommer fram till mig och ger mig en kram.N\u00e4r hon sedan g\u00e5r iv\u00e4g igen s\u00e5 kommer Ania fram till mig och s\u00e4ger\u2026 du Patrik, jag tror inte du f\u00f6rst\u00e5r vad detta betyder f\u00f6r henne, hon har aldrig f\u00e5tt en s\u00e5dan fin g\u00e5va i hela sitt liv och kommer b\u00e4ra med sig den hela sitt liv. Senare s\u00e5 var det dags att \u00e5ka hem och jag sa hejd\u00e5 till barnen och alla ledarna och sj\u00e4lvklart Dasha, n\u00e4r jag sa hejd\u00e5 d\u00e5 s\u00e5 var det som att s\u00e4ga hejd\u00e5 till sitt egna barn utan att veta om man n\u00e5gonsin kommer att ses igen eller om det kommer att g\u00e5 bra f\u00f6r henne i livet, med t\u00e5rarna i halsen satte jag mig i bilen och b\u00f6rjade min f\u00e4rd.Under festen hade jag k\u00f6pt en skiva som barnen spelat in, denna lyssnade jag p\u00e5 hela v\u00e4gen hem och hoppades att allt skulle g\u00e5 bra f\u00f6r barnen. Inom mig k\u00e4nde jag mig tom, \u00f6vergiven, orolig och r\u00e4dd.En idag i skrivandes stund har jag sv\u00e5rt att h\u00e5lla tillbaka mina t\u00e5rar n\u00e4r jag t\u00e4nker p\u00e5 Dasha, det g\u00e5r inte en dag utan att jag t\u00e4nker p\u00e5 henne och undrar hur hon m\u00e5r. N\u00e4r jag somnar p\u00e5 kv\u00e4llen s\u00e5 ber jag till Gud att han skall ta hand om henne. K\u00e4nslan g\u00e5r inte riktigt att beskriva med ord men den \u00e4r tung att b\u00e4ra men samtidigt ger den mig styrka till att g\u00f6ra n\u00e5got \u00e5t saken. Jag vill inte l\u00e4ngre sitta tyst och stilla och tycka synd om barnen, jag vill g\u00f6ra n\u00e5got f\u00f6r att hj\u00e4lpa dom och f\u00f6rsta steget \u00e4r att starta denna sida som ganska snabbt blev ombett att bli en offentlig sida f\u00f6r gatubarn i Ukraina i samarbete med Fadershuset. Dessa 2,5 veckorna har v\u00e4nt min v\u00e4rld upp och ned, och \u00e4ndrat hela mitt tankes\u00e4tt. Jag \u00e4r riktigt glad att jag fick tillbringa dessa veckor med barnen och f\u00e5 l\u00e4ra k\u00e4nna dom. Kram Patrik<\/p>","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[3],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.ukrainakids.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/576"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.ukrainakids.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.ukrainakids.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ukrainakids.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ukrainakids.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=576"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/www.ukrainakids.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/576\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":581,"href":"https:\/\/www.ukrainakids.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/576\/revisions\/581"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.ukrainakids.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=576"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ukrainakids.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=576"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ukrainakids.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=576"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}